Träningsläger i det soliga Spanien...

Drömmen om att springa i pure fu**ing nylon (Röjgårds uttryck) bidrog starkt till att jag bestämde mig för att åka med Henke, David, Linda och Oskar till Costa del Sol för att träna en vecka.

Jag såg framför mig fina fält med olivträd, underbara kartor, solsken, vindstilla, halvnakna spanjorskor med kastanjetter i händerna sjungandes kärleksömma spanska ballader. Jag tänkte även att man kunde bada i hotellpoolen och ligga där på en madrass och bara pysa efter ett par hårda pass.

Dröm = verklighet? -NEJ!

Olivträd? nog fanns dom men där fick man ju inte springa, det var ju privat mark.
Spanjorskor? Oh la la ack så vackra men själv är man ju privat mark och därför fick de stå kvar på dansgolvet och sukta efter min extremt muskulösa kropp.
Hotellpool? Fanns ingen enligt säkra källor (Henke skepparn´ Vuorinen), men Liv och jag hittade en varm & go bakom ett plank!
Solsken och vindstilla? Japp, till och från och när det var till var det riktigt härligt varmt. Som en riktig högsommardag i Blomstermåla ungefär.
Underbara kartor? Ja jag tyckte att de flesta var riktigt bra även om det växlade mellan att springa en kortdistans på en stor hög med knytnävsstora stenbumlingar (mindre kul) till en långdistans på en tallhed stor som halva glan (bara kul). Jag och Henke har några extra kartor om någon är intresserad.
Träning? Yes, ganska många pass av skiftande karaktär. Mestadels fanns det uthängda banor i olika längder som vi utnyttjade. Jättehärligt att träna i värme!

…nästan jämt,
för när jag och Liv åkte till Granada för att springa på en höghöjdskarta (1500- 1700 m.ö.h) så märkte vi att det blev kallare och kallare ju högre upp vi kom. När temperaturen var nere på +5 grader började vi förstå vad detta pass skulle handla om. Det regnade. Högre upp, kallare, högre upp, nollgradigt, regn övergick till snö. Jaha vad är nu detta? 5 cm snöslask, snön vräker ner, det blåser 10 m/s och jag har alla träningskläder jag har med mig på och fryser ändå. 8 km väntar… Springer iväg på inte alltför motiverade ben och tänker på hur skönt det är att träna hemma på vintern…Efter 2 km händer det, det börjar att åska! Kan det bli värre?
Jaarå!
Det börjar svida nåt grymt i ögonen som tårar sig och jag börjar se suddigt. Samtidigt får jag en konstig smak i munnen…
-Vad är nu detta?
Effter en stunds funderande kom jag på det. Min så, dagen innan, väldigt, av Liv, tillfixade frisyr hade ju fått en chock, frisyrgelé. Nu tålde den visst inte nollgradig snöstorm och åska på 1600 m höjd utan löstes upp och rann rakt in i ögonen och munnen där den inte gjorde så mycket nytta.

Efter 53 minuter och ett antal förvånade spanjorer som jag mötte var passet över och jag var nöjd, härdad och hade lärt mig min läxa: använd aldrig frisyrgelé…

Christer Casselsjö